Jag har upptäckt något som skrämmer mig; eskaleringen av rasistiska uttalanden hos folk som annars inte brukar ha behovet att uttrycka sig så.
Låt mig förklara lite bättre:
I samhället idag har vi blivit så pass medvetna om våra rättigheter att många av oss tycker att vi har all rätt i världen att uttrycka oss precis som vi vill utan att behöva bry oss om ifall det kan finnas folk som tar illa vid sig, och attityden är idag—mer än någonsin så länge jag har kunnat snappa upp det, vågar jag påstå—uppbyggd med någon slags rebellisk underton. Jag kan känna att folk i Sverige har idag blivit mer och mer måna om att vara pk, och det har gått så pass långt att många som är emot hela den radikala pk-attityden har helt enkelt sökt sig till den andra extrema punkten, och istället blivit anti-pk. De behöver inte nödvändigtvis vara politiskt inkorrekta, utan helt enkelt emot de som vill vara politiskt korrekta.
Det i sig behöver varken vara konstigt eller ens värt att diskutera, det finns anti-materia till all materia. Det som dock är konstigt, värt att diskutera och mycket skrämmande är hur och var många utav dessa människor väljer att uttrycka sig.
Det vanligaste stället jag upptäckt är på Facebook, sidan där de som skriver dessa saker helt öppet visar att de faktiskt tycker som de gör, genom att dela det så ens familj och vänner och kanske till och med en vänners vänner kan se det. Man tar ställning till kontroversiella frågor som är så känsliga, att ett litet ord kan få det hela att explodera.
Ett av de känsligaste ämnena i Sverige är idag invandringen.
Personligen anser jag att nog finns det brister i vårt lands invandrarpolitik, men det är ju inte invandrarnas fel, utan politikernas. Att det finns brister är det nog många som tycker, och det är nog detta, skulle jag tro, som gör dem upprörda. Problemet är att de inte vet hur de ska hantera sin ilska, och vet inte riktigt vem eller vilka de ska ta ut den på. Så, istället för att rikta sina aggressioner mot regeringen, där den riktiga problematiken finns, så riktar de den mot de människor som kan göra allra minst för att lösa problematiken; invandrarna själva.
Många blir fientliga, men trevliga när de möter personen i fråga ansikte mot ansikte. Typiskt svenskt och ett klart tecken på okunnighet.
Men, handlar detta om alla invandrare? Nej, självklart inte. Varför skulle dessa människor någonsin ha något emot en amerikanska? Eller en engelsman? Eller en fransyska? Eller en japan? När allt kommer till kritan och man frågar dessa människor vilka de syftar på då de säger "de där människorna", så pratar de flesta om muslimer.
För det är Muslimernas fel att det blir färre skolavslutningar i kyrkan! (Att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder försvinner liksom någonstans under argumentationsselektionen...)
För det är Muslimernas fel att det inte finns några jobb! (Att svenskarna ofta vägrar ta de såkallade "skitjobben" som städare, vaktmästare och inom hemtjänsten har liksom också försvunnit någonstans längs vägen.)
Det bygger på okunnighet, okunnighet om vår egen kultur och deras. Hur många muslimska barn tror ni vägrar gå in i kyrkan på skolavslutningen för att de känner sig kränkta? Jag skulle gissa att det inte alls är många. Jag kan själv vägra att gå in i kyrkor vissa gånger, då jag känner mig extra emot kristendomen, och då jag går in i kyrkor har det inget som helst att göra med att jag på något sätt känner mig andlig.
Men, säger många, de skulle inte tillåta dig använda deras moskéer på det sättet!
Oj förlåt, jag visste inte att våra kyrkor var så viktiga... ursäkta mig. Jag visste inte att vi svenskar går i kyrkan varje söndag och lyssnar på gudstjänsten.
Jag blir så frustrerad då invandrarhatet inte ens är riktad mot invandrare, utan mot en speciell folkgrupp, och den huvudsakliga anledningen är att deras kultur skiljer sig från vår. De har en annan religion. Men åter igen, Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Vi har inte längre någon fast religion. Och de religiösa jag känner och har talat om detta med, tycker inte alls likadant. De är inte främlingsfientliga.
Från och med att filmen med Ekeroth och co. publicerades har debatterna gått heta; hade de rätt eller hade de fel? Fler och fler kommer ur sina skal och säger öppet, via exempelvis Facebook, att de tycker att de gjorde rätt, och det som nästan är värre än att folk stödjer dessa SD-pajasar, är att folk faktiskt går in och gillar dessa uttalanden, kommenterar och uppmuntrar! Jag vill inte på något sätt verka vara pretentiöst pk, men detta är skrämmande. Mycket skrämmande.
Vad är anledningen till att jag nu blivit så trött på detta då? Jo, nyligen har nyheten spridit sig på Facebook, att en tioårig pojke från Laxå inte fick vara pepparkaksgubbe i Luciatåget för att någon kunde ta illa vid sig. Denna historia spred sig som en löpeld och fick folket på Facebook att se rött, säga saker som "vi bor i Sverige" och "får vi inte ha kvar någon tradition för dessa invandrare?" osv. Det visade sedan, enligt en lärare eller rektor eller what not, att det hela var ett missförstånd; de skulle inte sjunga pepparkakssången, och därför hade de bestämt att inga pepparkaksgubbar skulle få vara med.
Jag tycker inte det är så konstigt. Jag ville vara tomte när jag var liten, men det bestämdes att där inte skulle vara några tomtar, för vi skulle inte sjunga Tomtarnas Julnatt.
Flickor får inte vara stjärngossar, och pojkar får inte vara Lucia, men detta ifrågasätts inte. Nej, det är ju tradition. Ja, jäklar.
Och Lucia var ju blond också, med blå ögon, visst var det så?
Nej, nu är jag sur och trött och har PMS.
Trevlig andra jävla advent, i en traditionsenlig anda.
