Hur långt ska vi låta hatet gå?

Hat. Skadeglädje. Illvilja.

”Slit ut hans ryggrad levande!”

”Ser jag honom i mina trakter ska jag rövknulla honom!”

”Nej fan, knäck av en sopkvast och kör upp i röven på honom. Se bara till att den kommer ut genom munnen med buken.”

Tio likes. Tjugo likes. Trettio likes… och siffrorna ökar.

Det är ganska hemska kommentarer, eller hur? Grova, sadistiska, otäcka. Tagna ur sin kontext skulle vem som helst undra vilka psykopater som skulle skriva något sådant. Ni skulle undra vilken stackars människa som måste stå ut med att något sådant riktas mot henom.

När jag sedan talar om att det handlar om reaktionerna på en artikel som sprids angående Anders Eklunds—mannen som bland annat ligger bakom det omtalade Englamordet—misshandel på en svensk anstalt i somras, skulle ni då helt plötsligt se på kommentarerna annorlunda? Från både kommentarerna och delningarna på sociala medier att avgöra, så skulle ni nog det. Men varför? Antagligen för att många av er har någon form av tanke om att rättvisa snarare handlar om hämnd än om något annat, för det är väl rättvist att en person som förgripit sig på ett barn och sedan dödat denna oskyldiga lilla varelse ska få sin ryggrad utsliten medan hen fortfarande lever! Eller…?

Jag förstår att människor vill uttrycka sin ilska över vad mannen har gjort—för visst är det ett fruktansvärt brott, alltid! Men jag undrar om det verkligen är värt att spy ur sig sådana grova, otäcka saker, bara för sakens skull? Vad vill folk ha sagt med dessa kommentarer? Att de tycker att det som mannen har gjort är fruktansvärt? Tycker du inte det borde du sitta inne med honom, för då är det något i ditt huvud som inte stämmer överens med hur ett civiliserat samhälle fungerar. För den sakens skull behöver du varken ta upp våldtäkt, spetsning eller någon annan tortyrmetod.

Åter igen efterlyser jag den större människan, det konsekventa tänkandet, och humaniteten och ödmjukheten. Ingen behöver tycka om denna man. Ingen behöver sympatisera med honom, eller ens önska honom någon som helst lycka i livet. Men att hetsa varandra genom att på sociala medier sprida de sätt som ni tycker att han ska dö på?

Hat föder bara mer hat; pöbeln må vara förklädd med sociala medier, men det är fortfarande pöbeln. Ta istället ett kliv tillbaka och rannsaka er själva: är detta verkligen det ni vill stå för? Vill ni vara de människor som önskar andra döden, eller vill ni hellre vara människor som kan behärska er när det kommer till allmänna utrymmen? Finns det ingen gräns på vad som är okej och inte okej vad gäller internet, cyberrymden och frånvaron av verkliga samtal människor emellan?

Hur långt ska vi låta hatet gå, och hur länge ska vi tolerera oss själva att falla till en sådan primitiv nivå att vi önskar att slita ut någons ryggrad levande?

Främst av allt vill jag bara få bort hatet från mitt nyhetsflöde på Facebook.