Ung och Bortskämd

Nej, jag syftar inte på SVTs dokumentärserie.

Jag syftar på dagens otacksamma, bortskämda ungdomar som inte än har lärt sig uppskatta det som de redan har. Med risk för att låta som en bitterfitta (ursäkta ordvalet, men känner inte för att förfina något så speciellt mycket just nu) så vill jag bara säga; att tycka något enbart för att tycka är inte särskilt progressivt och inte heller särskilt lärorikt. Det är bara ödslad energi som kunnat läggas någonstans där det gjort bättre nytta!

Varför nu denna plötsliga irritation? Nyligen har jag (och ett x antal andra) varit involverad i en diskussion med ett gäng ungdomar som bestämt sig för att kämpa för något de tycker är fel. Låter inte så farligt, va? Nästan inspirerande! Men vänta, ni har inte riktigt förstått allt! Vad tyckte de var fel? Jo; de fick inga personliga datorer, som skolan lovat dem, muntligt. Istället fick de varsitt USB-minne medan datorerna ska få gå till årskursen under. Det låter som världens undergång, va? Ja, absolut. 

Ursäkta min sarkasm. Om ni känner att ni inte kommer stå ut med negativitet, sarkasm och cynism, stanna nu. Annars får ni gärna fortsätta läsa.

Ungdomarna tycker inte att det räcker med fickminnen och bestämmer sig därför att kalla in till strejk! Detta hoppas de ska leda till någon slags förändring (kanske får de varsin dator?)! Datum och tid är planerat, och nu skapar de ett öppet evenemang på facebook för att försöka sprida informationen. Det enda de inte verkar vara beredda på är mothugg. Finns det folk som tycker att man inte ska bete sig som en femåring för att få den dator man blivit lovad?! Så, nu hamnar de stackars ungdomarna i en fullskalig (och kanske lite för avancerad, för deras mognadsnivå) diskussion!

Det som det handlar om är alltså ett gäng 16- 18-åringar som tycker att de ska få personliga datorer, gratis från skolan. De hävdar att det handlar om rättvisa och om att kunna prestera bättre, men i grund och botten handlar det om girighet. De hävdar att det är det brutna löftet som är problemet, att det är symboliskt, att en socka lika gärna kunnat vara det skolan lovat. Men i grund och botten handlar det om girighet. De vill ha en dator, och så var det med det. 

Motargument som, "vi har klarat oss bra utan datorer hittills, så ni har alla möjligheter i världen att klara av samma sak" och "det finns datasalar" uppskattas inte, och i slutändan plockas de bort från diskussionen. Man märker tydligt hur både deras argumentation och hyfs överhuvudtaget börjar gå utför, och i slutet av diskussionens liv har de slösat allt krut de har, och motargumenten har inte ens hunnit halvvägs. 

Varför skulle skolan ge dem datorer då skolan inte ens har råd att ha kvar brickorna i matsalen? Varför ska de får datorer då skolan inte ens kan hålla värmen på under vinterhelgerna? Varför ska de få datorer då skolan varit tvungen att ta bort program för att de inte haft råd att behålla dem? Varför skulle de få datorer då en massiv, nödvändig och dyr renovering av skolan är inplanerad? Varför skulle de få datorer då skolan inte har råd att köpa in tillräckligt mycket skolmaterial som det är? Frågeställningarna är ändlösa, och deras ända svar är; för de lovade!  

Ja, visst. Det är alltid en lika stor besvikelse då folk inte håller vad de lovat. Men går man i strejk för det? Om det handlar om mänskliga rättigheter, ja. Om det handlar om global orättvisa, ja. Om det handlar om att skolans brutna löfte hämmar elevernas utbildning, ja. 

Men inte om det handlar om att, "de fick datorer men inte vi"!

Personligen vill jag, som skattebetalare, inte se att mina skattepengar går till att bidra till dagens bortskämda ungdomar. Jag vill att mina skattepengar ska gå till nödvändiga saker, som resurser till elever som verkligen behöver det.

Ställ det i ett annat perspektiv; vi får betalt för att gå i skola. Andra länder betalar för att få gå i skola. En del har inte ens möjligheten att gå i skola.

Cynikern i mig tycker att det kanske är lika bra ifall jorden går under i år, som indianerna förutspått. Då slipper vi i alla fall se framtiden i händerna på dessa bortskämda ungdomar. Om den rationella i mig ska få tycka till, så säger jag, att det finns mycket orättvisa i världen, och att stackars tvåor på en gymnasieskola i Sollefteå kommun inte får datorer, är inte direkt högst upp på listan.

Kommentarer som, "men lägg av, vi bor i Sverige!" och "vem bryr sig om andra länder? Det är deras problem och detta är vårt!" visar bara den solidariska nivå som denna diskussion har hållit sig på. De har alltså inte kunna se på saken ur ett större perspektiv och inse att det inte alls är särskilt viktigt. Men vad spelar det för roll? De är ju bara en dator. 

Och det är just det det handlar om; bara en dator. Det handlar alltså inte om att göra ett bättre skolarbete eller utvecklas rent intellektuellt. Det handlar om att lovat är lovat och Gud nåde dig om du bryter det löftet! Ja, ungefär så.

Fler och fler skolor använder sig mer och mer av datorer och surfplattor, men medelbetygen sjunker. En tillfällighet? Kanske. Är det värt att ta risken? Nej. 

Jag har så mycket mer att säga om detta, men inte just nu. Det sista jag kommer säga är detta; en dag kommer kanske även dessa ungdomar vakna upp och inse hur lyckligt lottade de är att få födas, växa upp och leva i ett av världens mest privilegierade länder.  

Avslutar gör jag med några visa ord från poeten John Lennon; 

Imagine no possessions;
(I wonder if you can?)

No need for greed or hunger--

a brotherhood of man!