Andas—hur svårt kan det vara?!

Det kan hända att jag fått en släng av PMS, eller arg-på-världen-syndrom, eller något liknande, eller så är jag helt enkelt less på allt. 

Man sitter i väntan på svar från sommarjobbet—får man det eller blir man utan?—samtidigt som man väntar på svar ifrån högskolan—kommer jag in eller är mina framtidsplaner sabbade?—och medan allt detta händer (som om det inte skulle vara frustrerande nog) så blir man åter igen påmind om varför man hatar samhället. 

Det är mycket som blommar upp nu, mycket som har med sexism och feminism/jämställdhetskamp att göra. Lika gärna som jag vill vara aktiv i kampen, kämpa vid fronten, så vill jag gräva ner mig i marken och vänta på att mänskligheten ska dö ut så det får ett slut någon gång. 

    Jag menar, hur svårt kan det vara att inte se på kvinnor som ett stycke kött? Hur svårt kan det vara att låta människor se ut som de vill; tjocka, smala, långa, korta, brunhåriga, blonda, blåögda, brunögda? Hur svårt kan det vara att säga, "åh, men oj! En människa! Så trevligt!" istället för att döma utefter etnicitet, sexuell läggning, utseende, åsikter, drömmar, ambitioner, prestationer?

Hur svårt kan det vara att ha sunda syner på sex och samlevnad och veta att 9 av 10 gånger så är det inte okej att köra upp en vinflaska i en kvinnas underliv tills det börjar blöda? Hur svårt kan det vara att inse att om man säljer en unisex-skjorta så ska modellbilderna vara könsneutrala? (Och för övrigt borde de flesta inse att det inte är okej att sälja vardagskläder med hjälp av mjukporr—har vi verkligen så dålig fantasi att vi måste ta till sånt för att sälja?)

Hur svårt kan det vara (har jag frågat det förut, förresten?) av ett globalt socialt nätverk att ta bort kränkande gemenskapssidor, när det går jättebra att ta bort illustrerade bilder som delats i utbildningssyfte?

Ja, jag kan hålla på såhär hela natten. Det jag vill komma till är att jag är förbannat på att så många verkar totalt ha missat det där med sunt förnuft och ödmjukhet mot resten av världen. En del verkar ha missat hela det där grejen med att människor faktiskt mår dåligt på grund av dagens ideal, och att massmedia inte gör saken bättre. 

    Vi kommer tillslut ha hjärntvättat oss själva så att varenda människa skönhetsopererar sig, så vi tillslut inte ens kommer kunna skita själva utan att spräcka en söm som håller inne lite flabb. 

Jag vill nästan inte andas, för att det är som att andas in äckliga, jävla avgaser från makthavares fisar som lägger sig som tunga, jävla moln över vår kapacitet att tänka själva och skaffa oss egna åsikter, egna uppfattningar om vad som är vackert och värt att kämpa för. 

Nu ska jag arglyssna på Hollywood med The Cranberries och muttra ett tag innan jag går och lägger mig.

Ta hand om varandra.