Jag tror att det har varit ganska svårt att missa trailern till veckans avsnitt av Uppdrag Granskning i SVT som ikväll ska handla om näthatet mot kvinnor. Personligen blev jag väldigt illa berörd av hotmailen som kvinnorna läste upp, och åter igen fick det mig att tänka på etymologi (eller kanske snarare, folketymologi).
Kvinnor blir sextrakasserade och våld- och dödshotade över nätet på grund av att de varit aktiva inom kvinnorättsrörelsen, främst av män som inte tycker om att kvinnor står upp för sina rättigheter och åsikter. När man läser kommentarer om detta, får man läsa mycket mothugg, från både kvinnor och män, som tycker att det hela bara är överdrivet—de är offentliga personer, lite skit får de ta.
(Men hur mycket skit ska man ta, även om man är en offentlig person?)
Jag har funderat mycket på varför det är så, att så fort kvinnors rätt i samhället tas upp i debatt, blir det genast en storm av människor som gormar och tycker att det är överdrivet och överdramatiserat (främst män). När det händer varenda gång, så måste man ju börja fråga sig; okej, har vi kommit så långt som vi borde och vill i vår jämställdhetsutveckling? Uppenbarligen inte, eftersom det fortfarande finns ett missnöje i samhället, och skulle det missnöjet hamna hos männen—att kvinnor exempelvis helt plötsligt tjänade mer trots samma utförda arbete—så skulle männen mest troligt vara lika upprörda som många kvinnor är idag, men det har aldrig setts i dagens samhälle.
Alltså måste där fortfarande finnas en viss orättvisa när det gäller män och kvinnor.
Jag började åter igen tänka på orden feminint och maskulint (feminine/masculine) och började tänka på innebörden av orden. För detta problem är ju inte ett könsproblem, det är ett genusproblem (som i sin tur ibland leder till könsdiskriminering).
Så jag började fråga mig själv; blir män (och en del kvinnor) skrämda av kvinnor som vågar gå emot den psykosociala rollen (den feminina rollen), och uttrycker denna rädsla genom våld och hot?
Så började jag tänka på det engelska ordet emasculate. Alltså försvaga.
Motsatsen är alltså masculate som betyder förstärka.
Man kan med lätthet se att dessa ord kommer ifrån masculine (maskulin) som ska beskriva vad som är manligt. Om man tittar på definitionen av masculine och feminine,
så ser vi klart och tydligt att kvinnor ska vara känsliga och vänliga medan män ska vara starka och modiga.
Det finns ett ord att beskriva hur en man blir berövad sina maskulina attribut, men det finns inget ord för att beskriva kvinnor som blir fråntagna sina feminina attribut... hur kommer det sig?
Som kvinna kan man emasculate en man genom att exempelvis tjäna mer, eller bidra med mer till familjen och samhället. En kvinna kan alltså, med hjälp av talang, motivation och hårt arbete, frånta mannens maskulina attribut, och på så sätt försvaga honom.
En man, däremot, kan alltså inte på något sätt frånta kvinnans feminina attribut med hjälp av talang, motivation och hårt arbete, eftersom att det (av någon outgrundlig mening) inte är en del av de feminina attributen. Det är till och med så omöjligt, att det inte ens finns ett ord till det.
Är det så, att om en kvinna skulle fråntas sina feminina attribut, så skulle hon helt enkelt bli masculated, alltså förstärkt? Och menar de, att om en man fråntas sina maskulina attribut, så blir han helt enkelt feminated (emasculated), och betyder det att feminin är svagare än maskulin?
Nu är ju inte feminate ett ord, och tack och lov för det, för hade det varit så, hade jag velat krypa ner under en sten och stannat där tills mänskligheten går under. Å andra sidan är jag inte heller så glad över att masculate och emasculate existerar som ord till förstärka och försvaga.
Lika mycket som jag tycker det är intressant att undersöka, tycker jag att det är skrämmande och vedervärdigt att vi idag, år 2013, fortfarande är kvar i samma gamla tänk om vad som är kvinnligt och vad som är manligt, att vi fortfarande gormar över att kvinnor ska se kvinnliga ut och ha på sig kvinnliga kläder och tycka och tänka kvinnliga saker, och att män ska se manliga ut och ha på sin manliga kläder och tycka och tänka manliga saker. Har vi inte kommit ett steg längre? Har vi inte kommit ifrån det tänket att rosa är en tjejfärg och blå är en killfärg? Har vi inte kommit ifrån den synen, att kvinnor ska vara underlägsna och tysta, snälla och rara och bara se fina ut? Har vi inte kommit ifrån den synen, att männen ska få ta plats och få makt och fler rättigheter?
Jag tror till och med att stenåldern var bättre när det gäller jämställdhet!
Nu ska jag fortsätta plugga och lära mig saker och beväpna min hjärna för att kunna sätta ner min fot och säga; JA, JAG ÄR EN KVINNA OCH JAG TÄNKER INTE LÅTA DIG SÄTTA DIG PÅ MIG BARA FÖR ATT DITT GENUS SÄGER SÅ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar