Det handlar mindre om rasism – och mer om diskriminering

På Allehandas hemsida publicerades det nyligen en insändare med innebörden att ”vita” inte kan råka ut för rasism. Rasism, per definition, bygger på en föreställning om att människorna är uppdelade i raser, och att vissa raser är av högre rang än andra. Rasism går hand i hand med rasbiologi, föreställningen om att det finns biologiska skillnader beroende på vilken hudfärg en person har.

Per definition kan alltså ”vita” råka ut för rasism, men visst finns det en viss sanning i att ”vita” inte riktigt råkar ut för lika mycket rasism som ”bruna”. Omvänd rasism är ett begrepp som, i sig, hänvisar till en privilegierad grupp som blir utsatt för kritik på grund av dess hudfärg—men som kanske mest motsätter deras sociala ställning, och precis som hos alla som ligger på topp, så slås alla taggar utåt.

Men hur blir det med diskriminering? Kan en privilegierad grupp bli utsatt för diskriminering? Svaret är enkelt – ja. Fördomar på grund av hudfärg är diskriminering. Det behöver inte nödvändigtvis betyda rasism, men det betyder diskriminering. Att stänga ute en viss typ av människor från exempelvis en viss typ av kultur, på grund av hudfärg, är diskriminering, på samma sätt som det är diskriminering att applicera rosa på flickor och blått på pojkar, eller att neka människor med piercingar ett arbete med kunder. Att frånta ”vita” rätten att bära en tatuering av en kontinent där majoriteten av befolkningen inte är ”vit”, genom nedvärderande uttryck, är diskriminering, speciellt i ett land där den mänskliga rättigheten, valfriheten och rätten till sin egen kropp, går före allt som har att göra med stolthet eller anspråk på olika kulturer.

Men vem har rätt att göra anspråk på en kultur? Vem har rätt att bedöma vem som har befogenhet att omfamna en kultur och anamma den? Finns det någon som kan göra denna bedömning, överhuvudtaget? Om symbolismen, det rika, kulturella arvet, förskingras då andra människor använder sig av en kultur, är det såklart en nackdel. Det är självklart att de som faktiskt känner djup samhörighet med den använda kulturen, känner sig utnyttjade och förlöjligade. Men hur långt ska vi dra känslan av förlöjligande? Har en ensam person rätt att utropa kollektivt förlöjligande, enbart på grund av att olika kulturer anammas, används och beblandas med och av folk av andra kulturer? Ska inte delningen och spridningen av den specifika kulturen hyllas, och sedan kompletteras med kunskap? Är det inte viktigare att lära ut betydelsen av just den symbolen, eller berätta historien om just det klädplagget eller just den huvudbonaden, istället för att utropa ”kulturellt beslagtagande”?

Trots att det förflutna är betydelsefullt, kan vi inte låta det prägla vår samtid. Kulturellt beslagtagande är, i sig, en negativ benämning på kulturell expansion, och menar på att de privilegierade lägger anspråk på kulturer som inte är deras egna. Men vem ska bedöma vad som tillhör vem, och vem som har rätten att utöva vad? Är det etnicitet som ska styra? I så fall går vår sociala utveckling tillbaka flera steg genom att begränsa och omringa, för att inte tala om att nonchalera de multikulturella samhällen som finns idag, med multietniska familjer, gränsöverskridande trosuppfattningar och fördjupad kulturell och religiös kunskap som finns vidspritt över världen med hjälp av vårt växande, digitala samhälle. Att fördöma någon annan på grund av att hen har anammat en bit av en kultur som hen inte verkar tillhöra, rent stereotypiskt, är lika farligt som att förminska någon på grund av hens hudfärg, oavsett hudfärg, oavsett kultur.

Äganderätt på något som är så fundamentalt för människans existens som kultur, utgör samma grund för konflikt som ägandet av land har gjort under tusentals år. Ägandet av kultur gynnar därför inte jämställdhet och rättvisa, utan hämmar det. Att tycka att det är vidrigt med en ”vit” kvinna som tatuerat in kontinenten Afrika på skuldran är inte att försvara en kultur—det är att diskriminera en kvinna, bara för att hon är ”vit”. Frågan är; hade det varit lika provokativt om kvinnan i fråga härstammat från Asien?