Sverige är känt för att vara ett demokratiskt och högutbildat land där regeringen lägger mycket fokus på just utbildning. Det har länge varit så, och jag känner att jag själv har känt av det (till en viss del) under min egen skolgång. Även om det var ett år sedan jag gick ut gymnasiet, och fyra år sedan jag gick ut grundskolan, så känns det ändå som att jag först nu kan ta ett steg tillbaka och se över det hela på ett sätt jag inte kunnat förut.
Jag har kommit fram till att skolan för mig var en trygghet, ett andra hem. Jag visste att så fort jag klivit innanför dörrarna till skolan, så skulle dagen ge mig något, om det så var en lärdom eller något annat. Att jag kanske inte tänkte på det just då är ju en annan sak. Skolan gav mig en anledning att kliva upp på morgonen, och gå och lägga mig på kvällen. Men mest av allt var skolan en evig moralstege. Det kanske låter klyschigt eller kanske till och med konstigt, men så var det. I skolan fick jag lära mig hur jag tänker självständigt. Jag fick lära mig vikten av kunskap, vikten av ansvar, och jag fick, framför allt, lära mig vikten av respekt.
Med detta sagt så vill jag nu reflektera på dagens skolungdomar. Jag kan inte säga att respekten har försvunnit helt, men nog kan jag se en nedåtgående spiral. Det känns som om respekten, överhuvudtaget, har börjat försvinna smått. Människor har inte längre tid att visa hänsyn till varandra, ungdomar som vuxna, men framför allt så känns det som om viljan att lära sig var respekt innebär har liksom försvunnit lite.
Nu ska man ju inte dra alla över en kam, för det finns många människor, unga som gamla, som vet den fulla meningen med respekt, och visar hänsyn till andra. Men det finns också de som säkerligen vet vad respekt handlar om, men som är för arroganta för att använda sig av det. För vissa känns det till och med som om "respekt" har blivit ett skällsord. Det känns som om vissa använder det för att trycka ner andra, och ordet har nästan börjat användas som en bestraffning.
Och när det kommer till skolan i det högutbildade landet Sverige idag, så känns det som om ordet "respekt" är så tvetydigt det kan bli. "Vi ska respektera varandra" har blivit som en befallning istället för en självklarhet. När jag gick i skolan var det en självklarhet att respektera varandra, även om det inte var så för vissa. Det var en självklarhet ta med sig pennan till lektionen, och gjorde man inte det så var den ens eget fel. Det var en självklarhet att göra som läraren sa, även om man tyckte det var otroligt onödigt. Det var en självklarhet att plocka upp efter sig om man stökat ned, även om det tog lite längre tid att ta sig ur klassrummet. Det var en självklarhet att resa sig upp för äldre människor på bussen, även om det betydde att man själv var tvungen att stå.
Det känns som om den självklarheten inte längre är en självklarhet idag, utan en av många vägar i ett vägskäl där man måste stå och fundera ett tag innan man väljer väg.
Och på grund av förändringen från självklarhet till val, har även attityden till att lära sig förändrats. Det känns som om vissa skolbarn idag helt enkelt saknar respekt för kunskap. Jag vet, det låter konstigt, men det känns som om många är för arroganta för att ta till sig vikten av kunskap, på grund av respektlösheten.
Hur går det ihop med ryktet om det högutbildade landet Sverige?
Om jag hade kunnat visa skolungdomarna hur det kommer bli i gymnasiet, så hade jag gjort det, för det räcker inte med att berätta; de har inte tid att lyssna på dem som är äldre.
Jag har kommit fram till att skolan för mig var en trygghet, ett andra hem. Jag visste att så fort jag klivit innanför dörrarna till skolan, så skulle dagen ge mig något, om det så var en lärdom eller något annat. Att jag kanske inte tänkte på det just då är ju en annan sak. Skolan gav mig en anledning att kliva upp på morgonen, och gå och lägga mig på kvällen. Men mest av allt var skolan en evig moralstege. Det kanske låter klyschigt eller kanske till och med konstigt, men så var det. I skolan fick jag lära mig hur jag tänker självständigt. Jag fick lära mig vikten av kunskap, vikten av ansvar, och jag fick, framför allt, lära mig vikten av respekt.
Med detta sagt så vill jag nu reflektera på dagens skolungdomar. Jag kan inte säga att respekten har försvunnit helt, men nog kan jag se en nedåtgående spiral. Det känns som om respekten, överhuvudtaget, har börjat försvinna smått. Människor har inte längre tid att visa hänsyn till varandra, ungdomar som vuxna, men framför allt så känns det som om viljan att lära sig var respekt innebär har liksom försvunnit lite.
Nu ska man ju inte dra alla över en kam, för det finns många människor, unga som gamla, som vet den fulla meningen med respekt, och visar hänsyn till andra. Men det finns också de som säkerligen vet vad respekt handlar om, men som är för arroganta för att använda sig av det. För vissa känns det till och med som om "respekt" har blivit ett skällsord. Det känns som om vissa använder det för att trycka ner andra, och ordet har nästan börjat användas som en bestraffning.
Och när det kommer till skolan i det högutbildade landet Sverige idag, så känns det som om ordet "respekt" är så tvetydigt det kan bli. "Vi ska respektera varandra" har blivit som en befallning istället för en självklarhet. När jag gick i skolan var det en självklarhet att respektera varandra, även om det inte var så för vissa. Det var en självklarhet ta med sig pennan till lektionen, och gjorde man inte det så var den ens eget fel. Det var en självklarhet att göra som läraren sa, även om man tyckte det var otroligt onödigt. Det var en självklarhet att plocka upp efter sig om man stökat ned, även om det tog lite längre tid att ta sig ur klassrummet. Det var en självklarhet att resa sig upp för äldre människor på bussen, även om det betydde att man själv var tvungen att stå.
Det känns som om den självklarheten inte längre är en självklarhet idag, utan en av många vägar i ett vägskäl där man måste stå och fundera ett tag innan man väljer väg.
Och på grund av förändringen från självklarhet till val, har även attityden till att lära sig förändrats. Det känns som om vissa skolbarn idag helt enkelt saknar respekt för kunskap. Jag vet, det låter konstigt, men det känns som om många är för arroganta för att ta till sig vikten av kunskap, på grund av respektlösheten.
Hur går det ihop med ryktet om det högutbildade landet Sverige?
Om jag hade kunnat visa skolungdomarna hur det kommer bli i gymnasiet, så hade jag gjort det, för det räcker inte med att berätta; de har inte tid att lyssna på dem som är äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar