Det hårlösa folket

Bara under de senaste dagarna har debatterna angående kroppsbehåring varit heta. Eller ja, debatt och debatt; argumenten har varit relativt ensidiga, då de som opponerar sig endast utvecklar sina tankar till saker som "fy fan vad jävla vidrigt!" Men, varför? Varför tycker man att något så naturligt som hår är äckligt? Det spelar ingen roll vart på kroppen det sitter, så är det inget annat än döda husceller. Det finns där för en anledning, annars hade det försvunnit genom evolutionen för länge sedan.

Som många säkerligen vet, så var det efter årets final i Melodifestivalen, då en kvinna visade lite hår i armhålan, som debatterna drog igång. Inte för att jag egentligen förstår varför detta är så oerhört provocerande, men tydligen var det så.

Det som jag egentligen tycker är mest fascinerande med detta fenomen (för nog får vi kalla det för just "fenomen", alltid, eftersom det händer i det demokratiska och jämställda Sverige) är att "hår är äckligt" inte sträcker sig till allt hår, nej, utan endast till "kroppsbehåring". Men, tänker ni nu, är inte håret på huvudet också kroppsbehåring? Nej, tydligen inte. Inte enligt de som tycker att hår är äckligt, för skulle man av någon anledning ha rakad skalle och rakade ögonbryn, ja, då skulle det också vara provocerande.

Men, och nu kommer det stora "men"-et; det är fullt accepterat att män har hår, precis vart de vill, och att inte ha hår, precis vart de vill. Varför? Jo, för att det är männen som har rätt att välja och vraka bland kvinnor, och för att det är kvinnorna som ska rätta sig efter vad männen vill ha. Tittar man på alla andra djurarter, så är det honorna som väljer vem av hanarna som ska få befrukta henne.

Hår under armarna hos kvinnor är fy skam, och äckligt och vidrigt, tycker många.

Lika många, om inte fler, tycker att det är fullt normalt och inte något man ska skämmas för, även om några av dem inte skulle ha det själv.

Jag har en liten uppmaning till alla er som tycker det är äckligt; då så, raka er. Ingen kommer väl till er och säger att ni är äckliga bara för att ni rakar er? Möter ni en kvinna på stan som råkar ha hår under armarna, titta bort. Ni behöver inte stirra håret i vitögat och bara vältra er i hur äckligt ni tycker det är, och ni behöver verkligen inte uttrycka i ord och handling hur äcklig och efterbliven ni tycker kvinnan i fråga är, bara för att hon har valt att låta det växa (bara för att hon har valt något som går emot normen). Det är ni själva som skapar denna olustighet inom er, istället för att bara tänka, "så skulle jag aldrig göra, tur att jag inte är den människan" och sedan släppa det och gå vidare med era liv. Det är väl inte direkt så att ni går fram till en krydda i affären som ni inte tycker är god för att bara stå där och beklagar er över hur äcklig just den kryddan är? Jag tror de flesta vet svaret till den frågan.

Men frågan är egentligen mycket större än så; det handlar inte bara om lite hår under en kvinnoarm - hat mot kroppshår på kvinnor är i helhet något mycket allvarligt, och jag tror inte att denna hetsiga debatt har kunnat komma så mycket lägligare än nu.

I dagens samhälle lär vi barn att kroppshår är något äckligt, och att kroppshår = dålig hygien. Det som skrämmer mig i detta resonemang är;

1) Barnen (flickor) mår dåligt då de kommer in i puberteten och håret börjar växa, istället för att vara stolta över att de börjar bli kvinnor

2) Barnen lär sig att bara man rakar sig, så kommer den bra hygienen av sig själv, utan att få veta varken hur man tar hand om sina rakade områden eller vad konsekvenserna blir om man inte gör det

3) Barnen är fullt omedvetna om att denna fixering vid just kroppsbehåring grundas i den psykiska (sociala) sexualdriften (främst hos män) och inte den fysiska (biologiska), och tror istället att man ska se ut som en Barbiedocka för att bli accepterad i dagens samhälle

4) Istället för att leda våra barn till en mer jämställd och fri framtid, så skapar vi fler och fler gränser, och striktare och striktare normer och tar ett jättekliv tillbaka i vår sociala och demokratiska utveckling

Och jag vet inte vad ni har lärt er, men jag har i alla fall lärt mig att bra hygien grundar sig i bra vanor, såsom rena kläder och regelbundna duschar (inte för ofta dock, för då torkar huden ut). Inte i huruvida man har hår på kroppen eller inte.

Men idag är det ju inte direkt många som ifrågasätter varför man ska raka sig under armarna - man gör det bara för att man ska göra det.

Jag samtalade med min älskade mormor idag, som fyller 88 år i år. Hon är nog en av mina största förebilder, och vad man än pratar med henne om, så har man en spännande konversation. Vi kom in på ämnet om just kroppsbehåring och jag frågade henne hur det var när hon var ung, och hennes svar löd: "Då var det inte ens tal om att ta bort hår." Hon menade specifikt könshåret, och när jag frågade om hår under armarna svarade hon att det var många som rakade sig under armarna, men mestadels då man var ute och dansade, så att man inte skulle lukta så mycket svett, och att männen gjorde desamma. Jag frågade hur de reagerade på de som inte rakade sig under armarna, och hon ryckte på axlarna och sade, "Ja, vadå? De ville inte, och det fanns ingen som sa något om det, för vad är det att tala om?"
På den tiden var alltså inte rakat en fråga om ideal, utan en fråga om tillfällig hygien.
Idag har vi lite bättre möjligheter att hålla en bra tillfällig hygien, oavsett om man har rakat sig under armarna, eller inte.
Min gamla mormor skakade på huvudet då jag frågade om hon sett på nyheterna nyligen om "håret under armen", och hon suckade och sade; "Det är så fjantigt. Så fjantigt. Varför får man inte ha hår under armarna? Alla har ju det! Varför är det så många som blir så arga?"

Ja, mormor, jag önskar att jag kunnat ge dig svaret på den frågan.



Efter helgens Melodifestival, och efter att en glad kvinnan visade upp en hårig armhåla i tv, så lades en bild på henne ut på facebook. Hon blev känd över en natt, för att tala klarspråk. Eller ja, hon blev väl kanske snarare ökänd. Mothugget blev enormt, och bilden delades hejvilt på sajten. Hon blev hånad, mobbad och trakasserad, och ingen verkade visa särskilt mycket ånger.

Detta gav en sådan reaktion, så kvinnor och män över hela Sverige lade ut bilder på sina håriga armhålor i ett facebookevenemang som heter Ta håret tillbaka! och bloggerskan Hanna Fridén gjorde ett slagkraftigt inlägg om incidenten i sin blogg under titeln "Fångas i TV med orakade armhålor - Då förtjänar du att mobbas och trakasseras på internet" för att visa sitt stöd till denna utsatta kvinna som helt ofrivilligt blev en hackkyckling över en natt. Tack för att ni alla finns och för att ni vågar sätta ner foten och säga att denna kränkning är inte okej!

Trots denna motståndsrörelse till hårhatet, så fortsätter människor att uttrycka sitt hat till kroppshår på kvinnor (oavsett om det är män som själva har hår under armarna) och fortsätter bli provocerade av de kvinnor som väljer att låta håret växa och är stolt över det.

Men hur vill "hårhatarna" att framtiden ska se ut, egentligen? Vill de att vi ska bli Det hårlösa folket som ska se ut som om vi aldrig gick igenom puberteten? (Förlåt, jag menar Det hårlösa folket med hår på huvudet!)

Jag skulle gärna vilja bedja till dessa människor att växa upp en gnutta och börja inse att om kroppshåret inte fyllde någon funktion så skulle evolutionen ha tagit bort det håret för ett x antal år sedan, men alla tycker vi olika. Det är bara synd då man istället för att argumentera för sin sak, väljer att håna andra människor som väljer andra vägar än en själv.

Personligen slår jag ett slag för integritet och mod!

Mitt bidrag till Ta håret tillbaka!-kampanjen!

Sluta att hata, folket! Var istället glada för att det finns åsikter i mångfald, för tänk vad tråkig världen hade varit om alla tyckte, tänkte och agerade likadant! Och tänk vad mycket annat man kan lägga krut på än hat!

För att avsluta vill jag åter igen citera mig underbara mormor om de som valde att inte raka sig under armarna: "Ja, vadå? De ville inte, och det fanns ingen som sa något om det, för vad är det att tala om?"