lördag 10 mars 2012

Kön vs Genus

Efter att ha deltagit i många debatter om just genusperspektiv och vad som är kvinnligt/feminint och manligt/maskulint så har jag märkt att det är många som inte riktigt vet skillnaden mellan kön och genus.
Men det finns en relativt enkel regel:

KÖN = manligt/kvinnligt (male/female)

Det biologiska och fysiska könet. Hit hör alltså fysiska attribut såsom bröst, könsorgan och kroppsbehåring.

Exempel:

Kvinnor har XX-kromosomer.
Män har XY-kromosomer.
Kvinnor har en livmoder och menstruerar, det har inte män.
Män har generellt kraftigare benstomme än kvinnor.

GENUS = maskulint/feminint (masculine/feminine)

Det sociala könet, dvs den sociala uppbyggnaden av könsroller och de attribut som är socialt passande för män och kvinnor.

Exempel:

Rosa är en "tjejfärg" medan blå är en "killfärg".
Hushållsarbete utgörs oftast av kvinnor.
Män har byxor medan kvinnor har klänning.




Många glömmer lätt denna skillnad, då den är viktigt när man debatterar om relaterade ämnen. Till exempel så är det många som tror att feminister vill att kvinnor ska vara precis lika som männen, rent fysiskt, om än inte bättre, och att kvinnor kan klarar sig fint utan dem; alltså är det vissa som tror att feminism = kvinnor klarar sig utan män.
Om man då först och främst tittar på ordet, feminism, så ser vi att det härstammar från ordet feminin vilket är ett genusbaserat ord. Alltså handlar inte feminism om att ändra på det fysiska könet, utan att ändra på genustänket.

Hur ska vi kunna ta oss framåt i dagens samhälle om vi fortfarande sitter fast i samma banor, och vägrar inse att vi måste ändra på vårt genustänk om vi vill ha ett jämställt samhälle?

(Och för att förtydliga; jämställdhet betyder inte att kvinnor är bättre än män - jämställdhet betyder att kvinnor är lika bra som män, i ett genusperspektiv!)

Mycket utav detta är inte männens fel, så vi kan inte skylla på dem. Mycket utav detta är kvinnornas eget fel; vi tillåter det att vara på detta viset, medan vi gnäller om en förändring. Sätt istället ner foten och visa att ni inte längre tänker ta detta, och visar att kvinnan har en röst som klingar precis lika högt som mannen.

Men det är inte bara kvinnor som är offer i denna eviga jämställdhetstvist. Männen är också offer. Varför skulle en man inte kunna ta hand om sitt barn lika bra som en mor? Varför är det svårare för två män att adoptera än två kvinnor? Varför är det så tabubelagt för män att ha "kvinnorelaterade" yrken, såsom sjuksköterska och balettdansare? Är en man som lyssnar på Sarah Brightman och Britney Spears mindre maskulin är en man som lyssnar på Metallica och Slayer? De är ju båda män... räcker inte det?
Jämställdhet handlar ju om att vi ska väga lika, män och kvinnor, utan att vi ska blanda in för mycket av våra genus.

Kvinnor och män ska stå bredvid varandra, inte över eller under varandra!

Om inte vi ändrar vårt genustänk, hur kan vi då förvänta oss att förändringen kommer med åren? Om våra barn växer upp med vår syn, hur kan vi då tro att de kommer ha en annan syn när de är i våra skor?

Mitt nya motto är; Alla är vi barn i början.

Vägen till ett jämställt samhälle kommer vara lång och krokig, och vi kommer göra många misstag i början, men det måste börja någonstans. Det har redan börjat, men vi måste haka på och vi måste framför allt förstå att jämställdhet, det är något att kämpa för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar