En till pungspark, rakt i kronjuvelerna (och jag har stålhättade skor)

Det är snart den femte december 2013. Jag är snart tjugotvå år och har fortfarande inte förstått varför samhället ska baseras på ytliga faktorer.

Hur mycket väger du?

Vad har du i bh-storlek?

Hur mycket tar du i bänkpress, då?

Har du mer än bara hakfjun då?

Hur stor är din buske?

Är du sexuellt attraktiv?

Är du attraktiv?

Du, jag ser att du har kort hår… är du flata?

Fan, varför plockar du ögonbrynen? Är du bög, eller?!

Är du rakad?

Är du rakad?!

Är du rakad?!

Tyvärr, du är rakad. Du klarade inte av att bära manligheten.

Usch, är du inte rakad?! Fan vad vidrigt!  

Män och kvinnor utsätts för en oerhörd press i samhället; de ska vara manliga, de ska vara kvinnliga, de ska vara sexuella, de ska vara villiga… när får vi människor bara vara människor? Och kom nu inte och säg att det är att vara människa att ställa alla dessa krav, för det går jag inte med på.

Media idag presenterar en bild av de olika könen som resten av mänskligheten ska följa, där mannen aldrig ler och alltid ser mystisk och tuff ut, och där kvinnan alltid är smal och petit med långt hår, överspacklat ansikte och minimala kläder. Männen måste ta kontroll och kvinnorna måste vika sig. Det är normen i media. Det är så de lär sig kommunicera i mediala kommunikationsmedel.  

’Hur stora är dina bröst? Får jag bröstknulla dig hårt?’

Nej, det får du inte.

’Oj, blev du sur nu? Din åsikt är ointressant, stumpan.’

Jaså? Men vet du vad? Då kan du gärna få känna hur det känns att få en hård, jävla spark i pungen. Psst, jag har stålhättade skor… hoppas det inte gör något? Äsch, vet du vad? Din åsikt är ointressant.  

Böckerna som legat högst uppe på försäljningslistan under året handlar om förvrängda syner på kön och genus, debatterna som förs i media handlar om förvrängda syner på kön och genus… fan, hela samhället tycks handla om förvrängda syner på kön och genus!

Ordet hen är fortfarande debatterat, att kalla sig feminist får fortfarande folk att lyfta på ögonbrynet, folk frågar fortfarande vad tjejen hade på sig kvällen hon blev våldtagen, folk retar fortfarande den tjugoårige killen som aldrig har varit full, folk undrar fortfarande hur tjejen tänkte när hon sträckte på armarna och visade sina håriga armhålor.

Jag är så jävla less nu på allt detta, så jävla förbannad och så jävla anti mot allt som har med allt att göra. Tvinga din dotter att ha på sig rosa kläder och leka med dockor, gör det bara! Säg sedan åt henne att hon inte får klä sig som hon vill, för hon kan ju bli våldtagen, det vet hon väl? Och hon måste skaffa en kille som kan skydda henne! Hon får ju inte komma hem med någon nördig liten kille med finnar och glasögon, nej! Säg åt din son att han bara får hålla på med sådant som killar ska hålla på med, sådant som är grönt och blått och svart och grått, gör det bara! Ge honom en stadig klapp på axeln den dagen han kommer hem med sin sjätte flickvän, som denna gång är en söt lite tjej i rosa kläder som inte säger ett knyst och som troligtvis blev tvingad att leka med dockor när hon var mindre.

Jag förstår att jag är osammanhängande, att jag är aningen rabiat och att många inte kommer hålla med och tycka att jag drar alla över en kam. Jag förstår att folk tycker jag verkar cynisk, och jag är cynisk. Det förstärks för var dag som går, och allt jag kan göra är att fortsätta muttra innan jag har hittat ett sätt att förändra världen.

Förändra världen… to infinity and beyond, liksom.

Det är snart femte december 2013. Jag är snart tjugotvå år gammal och har fortfarande inte förstått varför samhället ska baseras på ytliga faktorer.

Finns det någon där ute som kan förklara det för mig? Som kan få mig att förstå?

Jag utmanar dig.